resedags.blogg.se

23/3

På torsdag förmiddag försökte vi hitta vad mer saker man kan göra här och om det fanns några stränder i närheten. Det var lite lättare sagt än gjort, att hitta något var väldigt svårt. Vi fick hjälp av paret Joanne och Emrys som jobba i restaurangen här på hotellet och dom tipsa oss om ett ställe som hette Barangay Inagawan. Där fanns en strand och ett ställe att bo på som turist och inte mycket mer men iallafall det vi var ute efter. Vi gick och köpte mat till dom två närmsta dagarna. På supermarket fick vi sällskap av fyra ungar runt 6-8 års åldern som var väldigt intresserade av vad vi köpte. Innan vi åkte och lämnade civilisationen ringde jag världens bästa mamma som fyllde år🎉🎈

Emrys och Joanne skjutsade ut oss och skulle även hämta oss på lördagen. Rummen vi bodde i var lite liknande hyddor och hade ingen ac och ett och annat kryp kröp runt därinne men det var inget att klaga på för mysigt var det. Vi bodde på stranden och det första vi gjorde var att hoppa i havet. Vi märkte snabbt att vi var dom enda turisterna där vilket gjorde att vi hela stranden för oss själva förutom några fiskare och ett filippinsk gäng som var där över dagen. Det var så härligt att bara ligga där och bara höra vattnet. Lite senare så fråga dom andra om vi ville testa på att fiska med nät som dom brukar göra här och det tacka vi inte nej till såklart. På kvällen åt vi nudlar och det var kul att komma ifrån staden och leva utan wi-fi och telefonen.

På fredagen var vi verkligen uppe med tuppen. Vi tänkte passa på att kolla på soluppgången när vi bodde så nära stranden. Vi ställde klockan på sex och gick ut och satte oss på stranden och njöt av hur fint det var. Våra enda planer för dagen var att ligga på stranden vilket vi gjorde med. Det var vi och hotellets hundar som var där, dom följde med oss överallt och var våra vakthundar, hur gulliga som helst. Vi hade även tre småtjejer som nyfiket stod och titta på oss, att det kom svenska turister hände nog inte allt för ofta. När vi gick en sväng på stranden kom det några tjejer som säkert va 14-15 och fråga om dom fick ta kort med oss vilket gick bra. Kortet måste blivit väldigt roligt då jag och Mikela hade bara bikini medan dom var fullt klädda med jeans, tröja och skor. Självklart lyckades jag bränna mig lite vilket ägarna på boendet hade väldigt kul åt.

På sen eftermiddag tänkte vi gå ut på en liten promenad i byn. Självklart följde hundarna som hette Shaka, Rockey och Roxy med oss en bra bit och vi var väldigt nervösa ifall dom skulle hamna i bråk med alla andra hundar. Men det gick bra och efter en stund vände dom hem. Det var kul att gå och kika lite hur folk bodde och hur skolan såg ut osv men folk titta massvis på oss när vi kom. Som tur var var alla så trevliga och hälsa på oss så man kände sig väldigt välkommen. Sen var vissa lite mer nyfikna och stanna och prata med oss och undra var vi kom ifrån och vad vi gjorde här och massa men det var bara roligt. Alla barn var så härliga med för dom titta verkligen på oss och väntade på att någon modig utav dom skulle säga hej. När någon gjorde det och vi svara så fick vi massa hej från allihopa, dom var så söta. När vi kom tillbaka från rundturen åt vi nudlar igen och spela kort och gick och la oss.

På lördagen var det dags för oss att åka tillbaka till stan och Emrys och Joanne skulle hämta oss vid tio. Halv tolv kom dom och istället för att ta oss direkt hem föreslog dom att vi skulle åka till ett vattenfall, vilket vi inte tacka nej till. Idag hade dom med deras dotter Mika Nicole så det kändes som vi var på en familjeutflykt. Joanne berätta för oss att hon var uppvuxen i byn och hon hade många släktingar här. Hon berätta om hennes mormor Mika Felicia som var 98 år och fortfarande gjorde allt själv, hon tvätta och läste vilket var imponerade tyckte vi. Det blev Joanne glad av att höra och fråga om vi ville träffa henne. Så innan vattenfallet åkte vi en sväng förbi där. Tanten var så himla gullig. Hon kunde prata engelska med henne så det var roligt för då slapp någon översätta. Hon berätta att vi var så vackra och sjöng för oss och sa att vi alltid var välkomna, sån vill jag med bli när jag är 98!

Efter stoppet hos Mika Felicia åkte vi typ i en timme för att äta lunch, vi åt på Jolliebee som är liknade McDonalds. Hamburgarna var inget vidare men det gick väl an, bättre än riset och spagettin man kunde välja på. Sen åkte vi en bit till och så kom vi till vattenfallet, Estrella falls som det hette. Joanne berätta att hit brukar filippinare åka själva för en härlig dagsutflykt och det märktes! Det var inte en enda turist där, eller vi såg en men han hade en filippinsk fru så det gills inte, snacka om att folk titta på oss här! Det var väldigt fint och härlig atmosfär och det var folk i alla åldrar. Jag Mikela och Mika badade och något jag inte väntat mig var att vattnet skulle vara så kallt. Det var som Vänern i juni typ fast betydligt klarare.

Vid fem var vi tillbaka i Puerto Princesa och eftersom vi trivdes med alla på la Belle där vi bodde innan så checka vi in där igen. Resten av kvällen chillade innan vi gick och la oss.

Här får ni lite bilder: